Start a business in 24h

The idea behind 24 Hour Business Camp is simple. People come together to start Internet businesses within 24 hours. #24hbc was founded by Ted Valentin, a pretty much successful webdeveloper and Internet entrepreneur. Ted is the developer behind essays.se, minkarta.se, blogipedia.com, etc. Most of the startups this year are characterised by Web 2.0, web and mobile applications, social media and networks as well as realtime applications.
24hbc
What I wonder is how many websites that are founded during these autumn hours are going to be used after the annual camp is over. Last year’s winner, YouTV.se, have not posted anything on their blog since February 2009. Hope that the other startups are doing better and that they really will be usable. Though maybe the very point was not at all that the startups should be usable? Maybe the inventors exist only to invent things and not make them usable?

Interaktion på en annan nivå

Utvecklingen av Webb 2.0 handlar om att ge användare mer och mer inflytande över innehållet. Men det finns folk som inte tar saker som alla lever med för givet och kommer på nya sätt att surfa och navigera genom att återuppfinna hjulet. Följande exempel (“klicklös” navigering, interaktivt typsnitt och röst- och rörelsenavigering) står för vad jag menar:

1. “Klicklöst” surfande

Idéen bakom projektet dontclick.it är enkel. Hela konceptet av att klicka är borttagen. Upplevelsen är spännande och definitivt ny! Idéen kommer inte att stanna för att förändra navigeringen av alla webbsidor på nätet, inte minst på grund av otillgänglighet av en Flash-baserad sida och att allt annat än webbnavigeringen i våra operativsystem beror på just att klicka fram sig någonstans.

Don't click it

2. Interaktivt typsnitt

Laikafont handlar endast om att ge användaren själv skapa ett sorts typsnitt som han/hon behöver. Genom att läsa av pekarens position på skärmen eller användarens position vid skärmväggen kan applikationen “förstå” vad användaren behöver för typsnitt. (via fubiz)

Laika font

3. Röst- och rörelsenavigering

Webbdesigner Andreas Lutz har skapat en portfolio med en tanke – att göra något innovativt, vilket han lyckades. Man navigerar webbplatsen med hjälp av rörelser (som är uppfattade genom webcam) och röst (som är uppfattad med hjälp av mikrofon).  (via bl a abduzeedo.com)

Andreas Lutz

Uppgift om sociala nätverk

Det är spännande att få den andra uppgiften i kursen Webb 2.0. Vi ska bland annat reflektera om vad sociala nätverk är för någonting, vem ska använda dem och vad det finns för positiva/negativa sidor med sociala nätverk.

Eftersom sociala nätverk och Webb 2.0 överlappar, har jag redan vidrört några punkter om sociala nätverk i mitt föregående inlägg om Webb 2.0. Det är ändå spännande att få reflektera över fenomenet. Hur påverkar sociala nätverk privatpersoner, företag och myndigheter? Hur använder de ovannämnda grupperna olika sociala nätverk?

Couple - xkcd.com

Uppgiften ska vara klar och inlämnad på slutet av november. Fram tills dess finns det mycket att läsa och förbereda.

Hammargren between Armenia and Azerbaijan

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren is a correspondent for Svenska Dagbladet who writes about Middle East countries like Turkey, Armenia and Georgia (sense the irony?). Recently, she wrote an article titled A big conflict around a small enclave, which I do not find neutral, which the Western press strives to be, right?

It is not only Armenians that see mountain Ararat as the Armenian national symbol, though it is situated in the present-day Turkey. My dear mother, for example, a much more relevant representative of the Soviet era than I, would agree with me that even from childhood, the “Soviet people” associated Ararat with Armenia. And probably duly.

Even though in the article, she includes photos from and reports from Nagorno-Karabakh, which “regular Armenians and occasional foreigners” can access by one route, according to Hammargren, and one route only, the article seems a bit one-sided and implicitly in favour of Azerbaijan. (Btw, as far as it is known, there are two, not one, routes to Nagorno-Karabakh, one of which has indeed, as Hammargren reports, been funded by the Armenians in the Diaspora.)

Skärmdump av artikeln Stor konflikt runt liten enklav

Very interesting to me seemed the SvD editors’ choice of captioning the bannerimage of the article. The image shows a wall of twenty-seven black-and-white photographs with some flowers in front and the flag of Nagorno-Karabakh and a line of text above. In the paper edition of the article the image is captioned Place of honour for the Armenian casualties in the war. Online, the same image is captioned Armenian casualties in the war against Azerbaijan 1993-94.

To me, both captions, especially the one published online, frame in the twenty-seven casualties as the only ones on the Armenian side between 1993 and 1994. By the way, the war was not a one year, but a six year long war (between 1988 and 1994). The caption seems to say, “There were only 27 casualties on the Armenian side,” while “hundreds of thousands of Azeris count themselves as war refugees,” according to Hammargren.

A simple look at Wikipedia.org article on Nagorno-Karabakh War, however correct or incorrect the data there is, makes it clear that the number of casualties was almost proportional to the number of war-participants involved in each of the war-waging countries.

It is a shame really that these kinds of subtleties were not noticed by the editors of Svenska Dagbladet (or maybe the editors were behind them?). Bitte Hammargren received a great prize from the Publicist Club (SEK 30000 = EUR 2911 = USD 4334) for the coverage of the Middle East. Well deserved! (sense the irony?)

(The photo of B. Hammargren is taken from SvD.se)

Real estate tax to increase?

Swedish Minister for Finance Anders Borg is satisfied with the pressure on Latvia. The government are apparently talking about raising the real estate tax in Latvia. As if the population have a huge money storage to pay from.

Latvian Prime Minister Valdis Dombrovskis announced that the pensions are not going to be cut by the new measures to consolidate the fiscal deficit. Nor will the progressive tax be raised or VAT increased. Thank God! How about the real estate tax, though, Valdis?

Google Searchwiki, Sidewiki och Wave

Webb 2.0 handlar om att dela med sig, bidra med sin kunskap och umgås med folk digitalt. Bland annat. Och främst handlar Webb 2.0 inte om någon teknisk innovation, som automatisk uppdatering av bloggar eller roboter, i framtidsperspektiv.

Google har varit en av de ledande leverantörerna av söktjänster de senaste tio åren. Nu har de kommit på två sätt att göra webben en ännu mera social plats genom att låta sina användare personifiera sina sökningar och säga sin mening om webbsidor:

  1. Google Searchwiki låter användaren personifiera sina (och endast sina) sökningar så att oväntade och icke önskvärda sökningar hamnar i en sorts papperskorg eller arkiv. Varför det kallas för wiki återstår bara att undra, för användare endast kan redigera sina egna sökningar och endast se ändringar själva.
  2. Google Sidewiki är ett tillägg till Google Toolbar. Google Sidewiki används för att lägga kommentarer till webbsidor. Detta är också rätt så långt från de traditionella wikis: användare kan inte ändra på andras kommentarer, dock kan de se dem och interagera med varandra.

Google Wave är den Googletjänst som inte bär på namnet “wiki”, men som verkar vara både närmare den traditionella beskrivningen av wiki och ett alternativ till en wiki. Men Google Wave verkar inte vara mycket användbar än. Till skillnad från en Webb 2.0 applikation.

Webb 2.0 – översikt

Benämningen Webb 2.0

Benämningen Webb 2.0 är bara ett försök att (retroaktivt) beskriva vad som började ske efter den så kallade “dotcom-bubble” med webben, synen på den och dess användning av människor.

Dale Dougherty och Tim O’Reilly är två namn som alltid förekommer i samband med den historiska utvecklingen av Webb 2.0. Dale föreslog att det som höll på att utformas sedan början av 2000-talet inte är webbens nedgång, utan snarare ett nytt fenomen i Internets historia och kollapsen av “dotcom-bubble” ska ses snarare som möjligheters era.

Webbsynen började kort sagt ändras från statiska, långsamma och ganska tråkiga webbplatser och webbsidor till dynamiska, snabba och intressanta först och främst till slutanvändare. Det behövdes inte några förkunskaper för att använda de flesta online tjänster, nu när användarna har börjat stå i centrum. Webben har blivit en kommunkationskanal och inte bara informationskanal.

Tre huvudprinciper

  1. Webben är en platform
    Detta innebär att webben inte längre är ett vertyg för några få att nå några andra. Alla kan bli producenter och medskapare av webbens innehåll.
  2. Användarupplevelse är minst lika viktig som innehåll
    Detta innebär att användare och inte bara innehåll är i webbsynens centrum. Att locka användare med användarvänlig och tillgänglig design och layout är ett sätt att visa hänsyn till deras behov och önskemål.
  3. Användning av “kollektiv kunskap” är viktigare än förr
    Detta innebär att alla kan vara delaktiga i skapandet av Internets innehåll. Detta uppenbaras i wikis, sociala nätverk o. dyl.

Viktiga karakteristiska drag

  1. Ökad användarinflytande
  2. Digitalt sociala nätverk
  3. Webbläsare och operativsystem överlappar
    • Chromium och Google Chrome
      Googles Chromium projekt är på väg att överbrygga skillnader mellan webbläsare och operativsystem, så som vi känner till dem. Google Chrome är en webbläsare som utvecklas ständigt och har mycket av operativsystemsfunktioner i sig.
    • Good OS och Cloud
    • Applikationer online (några exempel):
      • PDF Online är en av online tjänster för att konvertera .doc till .pdf och tillbaka samt vilken webbsida som helst till .pdf.
      • Picnik är en av många online tjänster att redigera bilder.
      • Google Docs är en samling tjänster som påminner om MS Word, Excel och Powerpoint som kan användas utan att ladda ner och installera något program till sin dator.

Vilken framtid har webben?

När jag funderar på vilken framtid webben har, tänker jag på två saker samtidigt – utveckling och segregation. Med webben ser jag en stor möjlighet att samarbeta och samverka utan geografiska, lingvistiska, kulturella och andra typer av skillnader. Det kommer att ske en utveckling till att webben kommer att användas av fler och fler personer och många nya olika typer av mashups och konvergerade lösningar kommer att träda fram (Google Wave och Google Voice verkar vara “the next big thing” efter alla Ipods och Iphones.)

Samtidigt ser jag en nedgradering i mänskligt sociala nätverk, då rent mänskligt och oförmedlad och odigital kommunikation börjar bli ett allt sällan inträffande företeelse. Samhället segregeras mellan de som är digitalt socialt aktiva och de som inte är det, pga. okunskap, oinstresse, osv; mellan olika grupper (“företag”) som utesluter andra användare.

Trots att framtiden verkar vara dyster rent mänskligt, tror jag att det kommer att ändras långsiktigt, då folk kommer att inse vikten med att ta med alla grupper och inkompetenta användare in i hela webbens utvecklingsförlopp.

12 Noll Två

Nu är jag stämplad av siffran två. 12:02 Sen Så står det bredvid min inskickade inlämningsuppgift 1. Men det känns riktigt skönt att vara klar med första uppgiften.

Nu ska jag fokusera mig på en annan distanskurs jag läser på Högskolan i Kalmar, som heter Publicera på webben. Och jobbet, så klart.

Önskar alla en trevlig helg med massa soligt och varmt väder som ni kan berätta på sina bloggar, twittrar, Facebook profiler och youtube.