The frustrating microinteraction of discarding a post

It is the little things that make or break the overall experience with an application. Words to be used to interact with users are better left for experts to craft.

Here’s a quick example of a microinteraction—discarding a post—in three Android applications.

Google+ asks if the user wants to “discard this post”, giving them two options—No and Yes.
Google+ asks if the user wants to “discard this post”, giving them two options—No and Yes. The title of the dialog: Google+.
Facebook asks if the user is sure they want to “discard this post”, giving them two options—No and Yes.
Facebook asks if the user is sure they want to “discard this post”, giving them two options—No and Yes. The title of the dialog: Cancel.

“Okay, there’s a yes and a no. I’ll try no. Crap!” Both Google+ and Facebook give me le USB stick. Every single time.

Twitter asks if the user wants to “save changes”, giving them three options—Cancel, Discard and Save.
Twitter asks if the user wants to “save changes”, giving them three options—Cancel, Discard and Save. The title of the dialog: New Tweet.

Of these three, Twitter wins. It is to-the-point. It gives the user a chance to act, not just respond. More importantly, it focuses on the user’s task, not the technology to accomplish it.

This post is part of the #blogg100 challenge—100 blog posts à 100 words in 100 days.

The world in shock—popular Facebook page on science is run by woman

The world is shocked. Popular Facebook page on science is run by… a woman. On Wednesday afternoon, she revealed her identity, which incited commenters around the world to sexist “compliments”. Here is what’s happened.

Elise Andrew is the founder of several Facebook pages on science, the most popular of which is I f*cking love science, with over 4 million likers. When she posted about her decision to explore other social media and added the link to her Twitter account, she received many comments as to her looks, not performance. Several hours later, she wrote another post saying she was “absolutely astonished by an onslaught of comments expressing their […] shock” that the page was run by a woman.

Now, I admit that the news surprised me. I associated a Facebook page on science, containing strong language and humour as run by a man or at least a group of people. According to the comments to both posts, so did most of the other followers of the page. And even though my surprise was nothing else than an oh-okay-who-would-have-thought kind of surprise, I am curious about why this type of news catches us off guard.

We construct stereotypes long before we encounter an issue. This may be one of the reasons that many people have been surprised or even shocked by learning that the Facebook page in question was run by a woman. Ever since childhood, we have been learning things about the world we live in. We create a focal point which we use as a reference to juxtapose with reality. Sometimes, we get it challenged, which may result in the necessity of editing it.

Both men and women, we are human. At our core, we are all the same. Nevertheless, we are very different, too, not least physiologically. Through the course of history, there have always been a distinction between things more typical of men and things more typical of women to busy oneself with. Films portraying women disguised as men are for some reason a lot more in number than those depicting men as women.

So, what could have sparked the stereotypes we have constructed to catch fire and flare into the sexist comments directed at Elise Andrew? Arguably, it was the combination of the characteristics typical of men (swearing, science and humour) that are present in the style she maintains on her Facebook page.

Digital media has brought us closer, which also means we have become more exposed, more vulnerable. I believe that unless we learn to see past the surface of triviality, prejudice and conventions, we will all remain disgusting sexist pigs.

P.S. Read Dean Burnett’s hilarious Women in science: know your limits!

Update: Elise Andrews is interviewed by CBS, check it out.

Annonsering på Facebook


Här följer en överblick av skillnader mellan två typer av annonser på Facebook. Obs! Du måste ha en Facebook-sida för att kunna annonsera och marknadsföra dig på Facebook. Det är bara de som är administratörer för sidan som kan lägga upp/köpa annonsering.

Det finns två annonstyper som man kan lägga upp på Facebook. Den första heter ”sponsrade händelser” (”sponsored stories”). Den andra heter ”Facebook-annonser” (”Facebook ads”).

Sponsrade händelser

Sponsrade händelser hjälper dig utnyttja ”word of mouth” för att öka spridningen av både din sida och inlägg (som publiceras i nyhetsflödet på din sida). För att beskriva det krasst, så kommer du att utnyttja Facebook-användare som redan gillar din sida för att uppmana deras vänner att också gilla den. Det är lättast att förklara hur denna annonstyp fungerar med hjälp av två exempel:

Exempel 1. Säg att du är en administratör på en sida för ett företag som heter ”Örebro bilar AB”. Det finns också två killar som är vänner på Facebook – Kalle från Kumla och Lasse från Laxå. Lasse gillar din sida, men inte Kalle. När Kalle loggar in på Facebook och läser olika inlägg i sitt nyhetsflöde ser han en annons som ser ut på följande sätt:


Kalle kan nu trycka på Gilla-knappen direkt i annonsen för att gilla din sida.

Exempel 2. Säg att du i egenskap av en sidadministratör publicerar ett inlägg på Örebro bilar AB:s sida på Facebook om att det gått bra för företaget i år. Du lägger även till en länk som leder till en artikel i NA. Flera Facebook-användare gillar inlägget. Bland dem är även Lasse. När Kalle loggar in på Facebook och läser olika inlägg i sitt nyhetsflöde ser han en annons med Lasses namn. Annonsen talar om för Kalle att Lasse Larsson gillar Örebro bilar AB:s inlägg och uppmanar honom att också gilla det.


Facebook-annonser hjälper dig marknadsföra din sida eller ett evenemang på Facebook. Du kan även med hjälp av Facebook-annonser marknadsföra din egen webbplats. Annonstexten kan antingen vara automatiskt genererad eller anpassad av dig manuellt. Här finns det också flera exempel som gör det lättare att förstå hur denna annonstyp fungerar:

Exempel 1. Med en Facebook-annons kan du göra reklam för ett inlägg som du som sidadministratör har gjort på din sida. Den kan se ut på följande sätt:


Texten till denna annons hämtas automatiskt från ett av de senaste inläggen på Örebro bilas AB:s Facebook-sida. Det är tydligt att det finns sex personer som redan gillat det och två kommentarer till inlägget.

Exempel 2. Med en Facebook-annons kan du göra reklam för din sida. Den kan se ut på följande sätt:


Du kan styra vilken flik på Örebro bilar AB:s Facebook-sida användaren hamnar på när han/hon klickar på annonsen (Logg, Information, Foton, etc.). Du kan även ladda upp en bild som kommer att visas i denna annons.

Oberoende av om du väljer att göra reklam med hjälp av en ”sponsrad händelse” eller ”Facebook-annons” måste du göra några anpassningar. Du måste välja följande:

  • målgruppen,
  • budget för aktuell annonseringskampanj,
  • schema (när på dygnet annonser ska visas),
  • hur du vill betala för annonseringen (man betalar antingen en förvald summa per klick eller per annonsvisning).

Obs! För att börja annonsera på Facebook ska du använda ditt egna personkonto.

Du kan skapa din första annons här:

Du kan hantera aktuella kampanjer här:

Facebook erbjuder support i form av informationsartiklar för hur man går tillväga med annonser här (i dagsläget endast på engelska):

Vanliga frågor och svar om kampanjer och prissättning för annonser finns att läsa här:

How has your social media behaviour changed?

I hear (read) many people use Twitter less and less, now that they have Google+, where they send updates that do not need to be limited number of characters. Reportedly, their Facebook usage has almost stayed unchanged.

For me, it is different. I use Twitter as never before, almost having an inexplicable urge to never miss a tweet, as though just to please myself. And Facebook – well, I don’t really follow my friends’ news there. I just post my own news (usually as a cross post from Twitter) and reply to not-so-frequent comments.

Despite largely negative critique, Google have succeeded after all, I guess. Not making me switch from another service, no. But I think they succeeded in putting me, myself, the “You+” from the Google+ introduction mapin the centre. I have noticed how I am becoming more and more self-centred. What it means in the long run, I am not sure. 

What do you think? Has you social media behaviour changed after you started using Google+? If so, how?