How has your social media behaviour changed?

I hear (read) many people use Twitter less and less, now that they have Google+, where they send updates that do not need to be limited number of characters. Reportedly, their Facebook usage has almost stayed unchanged.

For me, it is different. I use Twitter as never before, almost having an inexplicable urge to never miss a tweet, as though just to please myself. And Facebook – well, I don’t really follow my friends’ news there. I just post my own news (usually as a cross post from Twitter) and reply to not-so-frequent comments.

Despite largely negative critique, Google have succeeded after all, I guess. Not making me switch from another service, no. But I think they succeeded in putting me, myself, the “You+” from the Google+ introduction mapin the centre. I have noticed how I am becoming more and more self-centred. What it means in the long run, I am not sure. 

What do you think? Has you social media behaviour changed after you started using Google+? If so, how?

First ever tweetup in Örebro

October 18, 2010 was a special day for all geeks, geekettes and humans in and around Örebro. The first ever meetup of social media enthusiasts coined by a hashtag #tweetuporebro took place in a not-so-cozy upper room at Hälls Konditori. Organised by Sociala Örebro and Keränen Konsulting, its idea was to gather people together for them to share ideas, establish new contacts, follow up on the old ones and socialise in real life, away from keyboard.

Even though many of around 25-30 people present at the café that evening have social media or IT as their primary professional focus, there were some who use Twitter and its likes as a business tool or out of sheer interest or hobby. Interesting was also the fact that among the tweetup participants, yours truly seemed to be the only non-Scandinavian one. No speculations as to the reasons why at this point.

In a nutshell, the tweetup was a success. A rather hasty, spontaneous and kind of emotional one. Just like social media.

Start a business in 24h

The idea behind 24 Hour Business Camp is simple. People come together to start Internet businesses within 24 hours. #24hbc was founded by Ted Valentin, a pretty much successful webdeveloper and Internet entrepreneur. Ted is the developer behind essays.se, minkarta.se, blogipedia.com, etc. Most of the startups this year are characterised by Web 2.0, web and mobile applications, social media and networks as well as realtime applications.
24hbc
What I wonder is how many websites that are founded during these autumn hours are going to be used after the annual camp is over. Last year’s winner, YouTV.se, have not posted anything on their blog since February 2009. Hope that the other startups are doing better and that they really will be usable. Though maybe the very point was not at all that the startups should be usable? Maybe the inventors exist only to invent things and not make them usable?

Interaktion på en annan nivå

Utvecklingen av Webb 2.0 handlar om att ge användare mer och mer inflytande över innehållet. Men det finns folk som inte tar saker som alla lever med för givet och kommer på nya sätt att surfa och navigera genom att återuppfinna hjulet. Följande exempel (“klicklös” navigering, interaktivt typsnitt och röst- och rörelsenavigering) står för vad jag menar:

1. “Klicklöst” surfande

Idéen bakom projektet dontclick.it är enkel. Hela konceptet av att klicka är borttagen. Upplevelsen är spännande och definitivt ny! Idéen kommer inte att stanna för att förändra navigeringen av alla webbsidor på nätet, inte minst på grund av otillgänglighet av en Flash-baserad sida och att allt annat än webbnavigeringen i våra operativsystem beror på just att klicka fram sig någonstans.

Don't click it

2. Interaktivt typsnitt

Laikafont handlar endast om att ge användaren själv skapa ett sorts typsnitt som han/hon behöver. Genom att läsa av pekarens position på skärmen eller användarens position vid skärmväggen kan applikationen “förstå” vad användaren behöver för typsnitt. (via fubiz)

Laika font

3. Röst- och rörelsenavigering

Webbdesigner Andreas Lutz har skapat en portfolio med en tanke – att göra något innovativt, vilket han lyckades. Man navigerar webbplatsen med hjälp av rörelser (som är uppfattade genom webcam) och röst (som är uppfattad med hjälp av mikrofon).  (via bl a abduzeedo.com)

Andreas Lutz

Uppgift om sociala nätverk

Det är spännande att få den andra uppgiften i kursen Webb 2.0. Vi ska bland annat reflektera om vad sociala nätverk är för någonting, vem ska använda dem och vad det finns för positiva/negativa sidor med sociala nätverk.

Eftersom sociala nätverk och Webb 2.0 överlappar, har jag redan vidrört några punkter om sociala nätverk i mitt föregående inlägg om Webb 2.0. Det är ändå spännande att få reflektera över fenomenet. Hur påverkar sociala nätverk privatpersoner, företag och myndigheter? Hur använder de ovannämnda grupperna olika sociala nätverk?

Couple - xkcd.com

Uppgiften ska vara klar och inlämnad på slutet av november. Fram tills dess finns det mycket att läsa och förbereda.

Varför Twitter inte nämns av Burrows

Igår berättade Annica om att hon inte kunde hitta Twitter i Blogs, Wikis, Myspace, and More. Jag började också undra varför Terry Burrows inte nämner Twitter (en mycket tydlig exempel på Webb 2.0, enligt min mening) i sin bok.

Jag bläddrade igenom boken, tittade på utgivningsår och på screenshots som han använder i sin bok och här är vad jag kommit fram till som svar på frågan varför Terry Burrows inte nämner Twitter i sin bok:

  1. Boken är rätt så ny, den gick ut 2008, “upphovsrättad” 2007, ungefär ett år efter Twitters uppkomst (mars 2006)
  2. En av screenshots som används i boken togs i januari av 2007, vilket kan tyda på att de flesta togs i början av 2007
  3. Twitter fick sitt stora genombrott i Mars 2007, enligt Gawker
  4. Kanske som det mest relevanta argumentet kan nämnas att Terry Burrows inte har något att säga på sin Twitter sida

Lite ironiskt, för han annars har rätt mycket att säga.

Twitter och “Webb 2.0”

Twitter BubbleDet vore lite märkligt av mig att inte (fortsätta) uppdatera mitt Twitter konto. Nu när jag läser kursen “Webb 2.0” alltså. Eller hur?

Jag undrar också lite smått så här varför vi ska använda Blogger och inte Twitter för kursen. Jag har inte alls något emot Blogger. Tvärtom—jag har flera bloggar som jag sköter samtidigt.

Blogger Bubble

Blogger grundades 1999 och Twitter har funnits sedan 2006. Tänker man utifrån två-noll perspektivet lite, så har Twitter haft en mycket bredare påverkan på Social Networking än Blogger. Inte nödvändigt lika djupt som Blogger kanske, men bredare definitivt. Tycker jag i alla fall.

I övrigt, har jag börjat läsa kursboken, som verkar vara mycket intressant och bra skrivet. Detta trots att jag brukar vara ganska skeptisk mot flerfaldiga personligheter som försöker kombinera olika arbetsområden. Terry Burrows verkar lyckas rätt bra med att vara både musiker och författare (hans bok är ju den enda i kursplanen). Det låter lite banalt, men att han lyckas kombinera två verksamheter är lite två-noll av honom.

Blogs, Wikis and More by Terry Burrows

Och så fortsätter jag också vänta på kursen att ta någorlunda start. Under tiden jag skrev detta, så kom den första inlämningsuppgiften. Har aldrig trott att jag skulle vara så glad att sen en. Äntligen!

I can twitter that!

For the past several weeks, I have been using Twitter fleetingly, to put it mildly. Every time I encounter something interesting like a hedgehog running across the road, or when I simply look out the window and see the rain or the sun, or when I buy some expensive jeans, or when I am glad about having started working out (I could go on and on, but I think you get the picture), I only have one thought in mind and that is “Hey, I can twitter that!”

The attraction to Twitter has proved to be magnetic. I sleep and dream about what I can tweet about, exactly which words I can use to make my tweets more effective and how I can draw more visitors to my account, so they can become my followers. “Follow me on Twitter” has a much different implication now. The higher the number of followers, the higher the status in the everpopular microblogging service and beyond. Just like sporting a button with the number of feed readers on my blog, I show off my popularity by mentioning how many Twitter followers I have.

Twitter has become a pond of ideas and links, and one can argue if a dump is not a better description. The abundance of information and variations has made the original question and purpose of the service fade into the background. “What are you doing?” is rarely a question you reply with “So simple yet so powerful! Short movie “Signs” http://bit.ly/smsigns (original) or “Congratulations, Barons! One game to go and you are champions. Again. #lbl #basketball” (original), is it?

My point is by no means to demonise Twitter. I do not even question its value as a service to keep in touch with your friends or as an alternative source of information and news (e.g. @BreakingTweets, @DienaLv, etc.). A longer Gmail outage was the reason for me to start using Twitter in order to find out what was going on. My point is to raise awareness (first of all with myself) about the danger of having all decisions in life being centred around the mighty Twitter. I have to learn to use Twitter as a chain link, not a final destination.

Twitter icons courtesy of Mirjami Manninen (via Smashing Magazine)

Word-choice in media

RIA Novosti has chosen to publish an article with an interesting headline – “The king of pop turns half a century”.
Image: RIA Novosti headlineNow this is very smart. You choose to type more characters, i.e. “half a century” instead of “50”, and you get a totally different effect. He suddenly turns much older than my ever-young mother, even though they are born the same year, 1958. This puts things into perspective, I can say. Here is my all-time Motown Jackson favourite – “I want you back” by Jackson 5.